Märkliga ting sker. Nyss var det trångt i huset, barnen var små och det gick inte 25 timmar per dygn, inte ens om man inte sov så mycket. Nu är två barn av tre utflugna och huset lagom och jag fortfarande en sisådär 25. Det går inte ihop sig.
Glädje och sorg - och förvåning. Hur gick det här till?
Här har man lagt manken till och fostrat dom till starka, självständiga och tänkande individer. Och när man lyckats så drar dom. Det är tacken det!
Jaa, tack för det. Det är precis som det ska vara och ingen mamma kan vara mer stolt. Vi har ju en unge kvar att finslipa på några år till så helt slut på dom här hemma är det inte.
Nu blir det omorganisation och rumsbyten. Vi snurrar runt så vi som är kvar här hemma får större rum. Idag har det inhandlats färg och imorrn blir det målning av makens och mitt nya sovrum. Det kommer att bli så fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar