fredag 28 oktober 2011

Det ljuvliga lantlivet

...bjuder nu på en hel del lera.

Om man vill gnälla och gosa in sig ordentligt i sin mysiga offerkofta kan man ju irritera sig på det. Jaa, det är jättejobbigt, luktar skit och det blir inte heller så särskilt fint i hallen.
Gräddbakelsen har i alla fall världens gulligaste öron.

Det ljuvliga lantlivet bjuder också på fantastiskt underlag och hisnande vackra färger. Och det är bromsfritt. Hösten är i toppform och den allra bästa tiden att rida är nu.




Dessa bilder är från igår. Jag avsäger mig återigen alla anspråk på nån slags fotokonst. Mitt fotograferande är endast dokumentation med en mobil jag inte riktigt kan med och oftast i farten.

Dagen idag har också tillbringats grensle. Gawin och jag har varit på utflykt tillsammans med grannarna på Ulvstorp och Kocktorp med vänner.
(Alla inom en sisådär femkilometernsradie får räknas till grannar när man bor så här.)
Vi träffades på Kocktorp och tog sen en sväng runt Målartorp. "The bridge of doom" knatades lugnt och fint över utan några som helst problem.
Det känns mycket viktigt att nämna det då den där bron är ett vida känt begrepp här i bygden och som min kompis sa:
-"vem faan har inte stått vid den där jääävla bron!"
Medan det finns folk som kaxigt med ett hånfullt röstläge skrockar att deras hästar minsann skulle knata över utan att ens blinka för dom har minsann pli på sina väluppfostrade hästar dom. Det är alltså dom som aldrig ens provat.
Ja, ja - det finns ett och annat undantag som bekräftar regeln som vanligt. Men många är det inte.

Tillbaka till ridturen:
Nu har jag fått en ny fin runda med bra vägar och stigar att vimsa bort mig på.
Folk och hästar droppade av efter vägen och tillslut var det bara en väldigt förvånad, ensam och gnäggande Gawin kvar. När han slutat undra vad i hela fridens dagar som hände knallade han pigg och glad hemöver för att anlända hemma vid stallet piggare än när vi gav oss av tre och en halv timme tidigare. Han är om möjligt till och med ännu mer morgontrött än mig.

1 kommentar:

Anonym sa...

Tycker om din beskrivning av hösten.

Tycker också om de söta öronen på bakelsen.

Eftersom jag inte har hästar av den absolut rensrasiga sorten så saknar mina såna däringa små inåtvända "ploppar"
Men det kan jag leva med....

kram från grannen U