onsdag 18 september 2013

Clinic och husmorssemester i Småland igen

Vilken kanonhelg vi har haft Wiszca och jag! Familjen Bergkvist som driver Hälleberga Häst & Medeltida Event arrangerade clinic för Patrick Allori i helgen som var. Jag var ju där själv utan häst i våras för att bilda mig en uppfattning och kände då direkt att det här är det som är mest överensstämmande med mitt tankesätt och är det nån som kan hjälpa Wiszca att koppla ur turbon så är det han.

Den här inställningen till och kunskapen om hästar är den jag letat efter. Jag har fått små pusselbitar här och där av andra duktiga tränare också förstås som hjälpt mig mycket men jag har saknat helhetssynen som innefattar hästen som häst. Jag har blivit så himla trött på att höra att jag ska vara hårdare, visa vem som är boss, ta till skarpare utrustning, att mina hästar fått för lite stryk etc, etc... "Sådär skulle min häst aldrig våga göra" finns det alldeles för många som säger stolt följt av ett hånskratt. Folk som presterar på tävling med hästen fullhängd med skarp utrustning och tycker att dom därmed har lyckats. Men hur mår hästen? Hästen som häst alltså. Jag vill ha nåt helt annat och det har jag fått en mycket bra början till nu.

Att förklara det här i text är jag inte riktigt i stånd till nu för det snurrar för mycket i huvudet än. Men för att göra det här enkelt för mig skriver jag bara att det handlar om att man som människa tar sitt förbannade ansvar att lära sig tillgodose hästen som hästs behov. Att man skaffar sig kunskaper så hästen känner sig trygg med en som ledare. Ja, det låter ju enkelt... Det är det inte.

Den tekniska biten med träningsmetoder, discipliner, utrustning etc är lika viktig men det liksom skiter sig här om man inte tar ansvar för hästens naturliga behov.

Ja, vad fick vi göra då Wiszca och jag? Dag ett var det rundkorallsarbete för att skapa kontakt och förtroende så Wiszca kan slappna av. Patrick visade henne runt och var så lugn så lugn och mjuk med henne. Det blev aldrig några fartränder men hon höll stenkoll på honom först en stund tills hon bestämde sig för att han nog var en hyvens kille ändå.
Helgens stora chock kom på direkten när han beskrev henne exakt som jag såg henne när vi första gången träffades för 11 år sedan. Blyg, ömtålig, intelligent, mycket mycket känslig och tar in allt. Jag tycker hon tuffat till sig ordentligt under åren och det har hon. Hon är verkligen ingen mes och det brukar ju inte medelålders fruntimmer vara men det här är hennes innersta väsen och det såg han på en gång.



När det vara min tur att gå in och göra samma sak som han gjort var jag kräkfärdigt nervös! Hon är blixtsnabb i både kropp och knopp och 99 gånger av 100 har man inte ens fattat vad som hänt innan det är försent. Hennes känslighet gör att det är lättare att ställa till det än att göra rätt. Det blev bra ändå. Skitsvårt och i början närapå omöjligt att befinna sig på rätt ställe med rätt sinnelag och kroppsspråk men övning ger färdighet och illamåendet gick över.

Foto: Christel Bergkvist 

Foto: Christel Bergkvist

Dag två började som dag ett lös i rundkorallen och då började jag känna att vi faktiskt samarbetade, att det inte var en slump varje gång det blev rätt.
Patrick påbörjade nästa steg med att arbeta henne så hon ska jobba rätt och avslappnat utan spänningar. Detta sker också löst i korallen så hästarna ska hitta sin balans utan påverkan av nån människa som stör. Alla som har haft att göra med kanonkuleponnysar vet att underhalsen är den muskeln som jobbar mest och det ska det bli ändring på nu. Hon köpte ju inte idén på direkten utan tänkte då minsann inte göra som föreslaget. Efter att han tålmodigt väntat ut henne och hon fallit på eget grepp tittade hon på honom och började jobba på precis som det var tänkt. När det sen blev min tur att göra detsamma var hon så kär i honom att hon inte ens märkte mig. Det har aldrig hänt förut så det här är rätt tränare för henne.
Dag två avslutades med att jag fick rida några varv i skritt och trav utan att ändra tempo, gångart eller riktning med tyglarna utan bara med sitsen och hon skulle vara avslappnad hela tiden. Och vi gjorde det!!!

Foto: Christel Bergkvist
Foto: Christel Bergkvist

Dag tre fick jag göra allt själv med välbehövlig stöttning. Det gick bra. Jag kände till och med att jag började få viss kläm på det. Vi samarbetade lugnt tillsammans min lilla gräddbakelse och jag och allt annat runt omkring försvann och den känslan går inte att beskriva.

Foto: Christel Bergkvist

Foto: Christel Bergkvist

Foto: Christel Bergkvist
Här ser man på vilket avstånd man kommunicerar med sin häst

Foto: Christel Bergkvist

Ridningen som följde går inte heller att beskriva. Wiszca var så mjuk och lugn och följsam och jag flinade som ett fån. Den lilla stunden är jag fortfarande hög på. Tyvärr finns inga bilder men jag hoppas det dyker upp.

Så träningen gick över förväntan. Jag hade ju en viss mental förberedelse men att sen gå in och göra det här är lättare sagt än gjort så jag är riktigt stolt över mig själv. Hästarna kan redan från början men sen är vi människor där och ställer till det men det är bara att ta sitt förbannade ansvar och göra om och göra rätt. Och som om det inte var nog med bästa träningshelgen så hade vi så himla trevligt också. Det är så mysigt där nere och Wiszca bor så bra hos Bergkvists och jag bor så bra på granngården Norrbäck som har världens service. Jag känner också en enorm tacksamhet över att få umgås med och få lära känna så många likasinnade och mysiga människor. Vi har så roligt och det är en sån avslappnad stämning. Här är folk med så många olika inriktningar och typer av hästar. Det spelar ingen roll vilken disciplin man håller på med eller vilken ridstil man har, Patrick kan han. Nu ser Wiszca och jag fram emot nästa clinic som är i maj nästa år. Det är långt dit men vi får försöka reda ut det här tillsammans här hemma. Vi har fått läxa som vi ska träna på och det har börjat jättebra. Det funkar!

6 kommentarer:

Hannis sa...

Men fan!! Fan så bra och så intressant!
Jag är övertygad om att det mjuka är det enda sättet som funkar för att bygga en relation med tillit och fungerande arbete!
Så roligt för er två att göra det här!

Igår kväll var jag och pälsbollen och fick hjälp i våren träning av en vän.
Mjukt, glatt och vi fick helt plötsligt en annan kontakt.
Jag fick lust att gråta, på riktigt.
Det var så mycket tillit i hans ögon så mitt hjärta svämmade över.

Nu blev jag ännu mera inspirerad!
Kram Hannis

Team Åsgård sa...

Han ska vara norr om Stockholm också i maj nästa år. Jag fixar länkar sen. Jag tror verkligen du skulle ha stor behållning av det här.
Kram!

Linnéa sa...

Låter som om det här är något för mig och röda faran! Hon ligger ju ljusår före mig... Vilket vissa dagar får mig att känna mig kass!=)

Team Åsgård sa...

Jaa, verkligen! Känslan som uppstår när det helt plötsligt blir tomt mellan benen. Typ...

Borit sa...

Åh vad roligt att läsa ditt inlägg! Satt med en klump i halsen och tårar i ögonen. Jag var på clinicen förra helgen i Vaxholm, utan häst. Är helt såld, tar med min pålla i maj!!

Jag har också en arabtjej, fem år gammal, inte så ömtålig som din men egensinnig, intelligent och viljestark. Hade hennes mamma och var med när Cella föddes. Vi har en tajt, mycket speciell relation och har inte haft en spikrak väg. Men vi lär oss tillsammans och respekterar varandra. Bara älska Patricks sätt att närma sig hästar!

Kram till dig och Wiszca!

Borit

Team Åsgård sa...

Tack så hjärtligt för dina fina ord Borit!
Vi har fortsatt att träna för Patrick och det har gjort att vi gått framåt på ett sätt jag inte trodde va möjligt. Den senaste träningen blev vårt första bakslag på ett år men såna har man ju också. Wiszca va brunstig och jag hade alldeles för höga krav på mig själv. Det var otroligt lärorikt! Jag har mycket att jobba med med mig själv:)

Så roligt att du ska ta med dig din häst nästa gång. För mig är det här det bästa jag gjort i hästväg. I maj tror jag att jag ska ta med mig min andra häst Gawin.

Så roligt att du hittade hit till min blogg:)) Kram, Cicki!